Spanska solkusten med Nino

Nino Schurter bjuder på sig själv framför linsen.

Nino Schurter är mannen som satte punkt för Julien Absalons överlägsenhet när han vann världsmästerskapen förra året. Det är mannen vi cyklade med på den spanska solkusten.

Julien Absalon dominerade crosscountry-scenen fullkomligt under fem år. Han vann världsmästerskapen fyra år i rad och de två senaste olympiska spelen samt massor av segrar i världscupen. Fransmannen var närmast oslagbar. Men så kom dagen år 2009 när utmanaren klev fram på allvar. Världsmästerskapen höll på att avgöras i Canberra och i täten fanns Julien Absalon. Med sig hade han en ung schweizare vid namn Nino Schurter som kom att överraska både sig själv, fransmannen och alla andra när han körde hem världsmästerskapen den dagen. Sedan dess har Julien Absalon inte kunnat känna sig säker på en plats högst upp på tronen av crosscountry.

När vi styrde in på den tekniska stigen, som hade ett underbart flyt i svängarna, försvann den regnbågsfärgade världsmästartröjan ifrån mitt synfält snabbare än blixten.

Stigarna runt Giverola är svårslagna när man cyklar granne med Medelhavet.

Kaloja hängde med den då, regerande världsmästaren, Nino Schurter, på ett träningspass i bergen utanför den spanska byn Giverola, norr om Barcelona i början av juni. Jag sattes på prov direkt. Vi inledde vår träningsrunda med att cykla uppför bergen som stiger upp ur Medelhavet. Efter tre kvarts klättring delade stigen på sig och Nino Schurter frågade mig om vi skulle köra den branta backen eller ta stigen runt. Jag valde den branta backen, kände att jag var tvungen att få se om jag hade den minsta chans att hänga på Nino i min favoritterräng.

Tidigare under dagen hade han berättat för mig att hans styrkor som cyklist är att han är teknisk och stark. Sämst menade han att han är i långa berg. Trots att han själv tycker sig vara sämst i långa berg så kände jag av hans stora kapacitet i den långa stigningen. Det finns power i de där benen. När vi kom till den branta sektionen kände jag mig som hemma, det flöt på bra upp över den branta delen i stigningen. Givetvis gick Nino Schurter inte på för fullt. Men han var ändå den regerande världsmästaren och jag blev inte avställd.

När vi var uppe på toppen letade Nino Schurter upp en härlig singeltrack. Från och med nu slutade mitt ego att växa. När vi styrde in på den tekniska stigen, som hade ett underbart flyt i svängarna, försvann den regnbågsfärgade världsmästartröjan ifrån mitt synfält snabbare än blixten. Nino väntade in mig några svängar längre ner och vi fortsatte resan nerför berget som bjöd på branta, tekniska utförslöpor kombinerat med härliga serpentiner. Nino Schurter visade upp vilken fantastisk teknik han besitter och flög fram på stigarna. Jag gjorde vad jag kunde för att inte tappa honom ur sikte och körde på min gräns, nära att vilken sekund som helst styra rakt ut från stigen och ner för ett stup.

Och vurpan kom. På ett brant tekniskt sandparti bestämde naturlagarna sig för att kasta mig över styret. Efter att snabbt konstaterat att inga ben var brutna i fallet tog vi oss ner sista biten till kusten där asfalten mötte oss och vi rullade tillbaka till hotellet.

Jag hade inte den minsta av chans att följa med Nino Schurter när vi dundrade ner från berget. Han är snabb.

Det råder ingen tvivel om att Nino Schurter besitter en stor portion talang. Det krävs dock mer än bara talang för att vinna världsmästerskapen och att vara i toppen av den yttersta världseliten.

Han tränar i snitt 16 timmar i veckan och delar upp det på tre block. När det är en intensiv vecka är det oftast runt tio timmar på schemat och när det är distansvecka som gäller ligger träningsdosen på uppemot 30 timmar. Under säsongen blir det mest mountainbike och styrketräning medan det på vintern spenderas mycket tid i skidspåren för att hålla formen. Hans tränare sedan nio år tillbaka, Nicolas Siegenhalter, är världsmästare på skidor för veteraner.

– Jag har bara åkt skidor på vintern i fem år så jag får verkligen ta i för att följa honom. Han har grym teknik men det är riktigt bra träning för mig, säger Nino.

Som världsmästare har livet blivit mer hektiskt för Nino Schurter men det har också skapat möjligheter för honom att försöka förändra sporten på ett helt annat sätt.

– Jag tycker att crosscountry, olympisk distans, måste förändras. Det måste bli mer attraktivt för publiken. Kortare banor skulle göra det lättare för tevebolagen att bevaka hela banan så folk hemma kan följa loppen via internet och teve utan att behöva komma till tävlingarna. Jag tror intresset skulle öka då och det skulle bli fler fans. Som det är nu är loppen för långa, de tar runt två timmar. Åkarna blir trötta och tävlingarna är ofta avgjorda efter halva sträckan. Jag tror att det skulle bli intressantare om man kortar ner tävlingstiden. Mountainbike är en fantastisk sport att utöva och den ska vara lika fantastisk att titta på, menar Nino.

I början av september vann spanjoren José Antonio Hermida världsmästerskapen 2010 i Monte-Saint-Anne. Helgen innan världsmästerskapen avgjordes säkrade dock Nino Schurter segern i den totala världscupen, ett bevis på att han fortfarande är en av världens för närvarande bästa cyklister.

Text Mattias Haal
Foto Markus Greber